Kampsportskartan

 Syftet med The Martial Map (utvecklad av Iain Abernethy) är att hjälpa eleven att förstå på vad denne egentligen tränar och veta i vilket sammanhang dennes träning är applicerbar.

Det är skillnad på Kampart, Tävling och Självförsvar.

Kampart är träning i syfte att utveckla sin tekniska förmåga, sin fysiska och psykiska hälsa, växa som människa och lära sig kultur och filosofi relaterad till kampsporten. Kampsport handlar om att lära sig
behärska ett system av tekniker och förstå dess funktion och dess historiska bakgrund.

Tävlingsträning syftar till att lära sig ett antal tekniker och taktiker som kan hjälpa denne att vinna en tävling med dess gällande regelsystem.

Självförsvar är träning i syfte att lära sig själv undvika att bli utsatt för brott och skada, vilket inkluderar inte enbart ett realistiskt och fungerande fysiskt självskydd utan också psykisk träning för att förbereda personen på ett verkligt angrepp. Träningen ska också innehålla självmedvetenhet, juridik, omgivningskontroll, konfliktpsykologi och taktiskt uppträdande, så att man lär sig att överhuvudtaget undvika konfliktsituationer och om man hamnar där förstår att flykt alltid är det första och bästa alternativet i all form av självförsvar.

Detta gör att man inte bör sammanblanda Kampsport, Tävlingsträning och Självförsvarsträning som en och samma sak. De är relaterade med varandra men de skiljer sig åt så pass mycket att man inte kan behärska ett område genom att träna ett annat område.

Område 1, Självförsvar: Självförsvar handlar i huvudsak om att skydda sig själv. En vanlig myt är att självförsvar i stort sett handlar om att man ska kunna skydda sig själv i fysiskt handgemäng mot en eller flera angripare, men det fysiska självförsvaret är i själva verket väldigt liten del och med rätt självförsvarskunskaper så kan de flesta människor helt undvika att ens hamna i en situation där de måste
använda våld för att freda sig själva.

Att låsa dörren efter sig, att undvika bakgator sent på kvällen, att inte gå ut ensam när man är för berusad för att kunna tänka klart eller kunna ta hand om sig själv eller gå över gatan och passera det suspekta gänget istället för att försöka tränga sig genom gruppen är alla olika exempel på ett preventivt agerande i syfte att försvara sig själv.

En av de största myterna är att det är ”fegt att springa” eller ”fegt att inte stå upp för sig själv”. Tanken är att en ”riktig man/kvinna inte flyr utan tar fighten”. Denna tanke har fått många människor att i onödan hamna på sjukhus och i vissa fall även på bårhuset. Löpning är ett otroligt effektivt självförsvar, för när allt kommer omkring så är det viktigare när dagen är över att du själv är oskadd snarare än hur många du lyckades slå ner. För varje handgemängssituation som vi hamnar i kan sluta med att vi blir skadade – ibland för livet – eller till och med dödade. Bästa sättet att undvika detta är att försöka undvika sådana situationer från början.

Många ser självförsvarsträningen som träning i den sista utvägen (våld för att försvara sig själv) när allt annat misslyckats, och det i sig är helt okej, men där bör man ha en instruktör som är tydlig med att
våld verkligen är sista utvägen och inte det första man ska försöka sig på, för att undvika en situation.

Vaksamhet innebär att man kan identifiera faror och varningstecken och sedan agera på ett konstruktivt sätt utifrån detta.

Många kampsportsföreningar ger intrycket av att de på en termin kan lära en person att effektivt skydda sig själv fysiskt i vilken given situation som helst. Detta är helt enkelt inte sant. Många stilar som lär ut ”självförsvar” lär ut självförsvarstekniker som visserligen kan fungera till viss mån i vissa situationer, men eleven förbereds sällan för hur en verklig angripare kommer att uppföra sig. Inte heller får man lära sig att man chansen att klara av multipla angripare är störst när det sker på film och inte i verkligheten.

Den fysiska självförsvarsträningen är naturligtvis – beroende på hur man tränar den – effektiv om situationen har eskalerat till en situation där våld inte längre kan undvikas. Finns många exempel där
de som tränat självförsvar eller kampsport som sådan kunnat försvara sig själva med hjälp av sina kunskaper från träningen. Men man bör fortfarande som elev känna till att om den förening man tränar hos hävdar att de lär ut specifikt självförsvar så ska de också få hela konceptet av självförsvar och inte bara den lilla delen som utgör handgemänget.

Område 2, Kampart: Vad som är kampsport skiljer sig från person och person, men om vi istället uttrycker det som ”Kampart” så kommer vi närmare dess verkliga betydelse.

Kampartsträning handlar om att lära sig ett system av tekniker, att utvecklas som människa och utövare och att lära sig mentala såväl som fysiska färdigheter. Många tränar kamparten för dess egen skull
och bryr sig sällan eller aldrig om att tävla eller sparras, de vill finna sin tillfredsställelse genom att utöva teknikerna som sådana.

Många finner estetiken som tilltalande. De tränar kata utan att bry sig om vad de enskilda teknikerna ska användas till (bunkai, eller applikationen av de tekniker som de utför), de lär sig att utöva kamparten på ett sätt som kan beskrivas som vackert, nästan som en dans.

Många stilar, som till exempel Kyudo (konsten att använda en pilbåge) eller Iaido (konsten att dra ett svärd) syftar inte till vare sig självförsvar eller tävling. Inte heller är Tai Chi något man tränar för att man ska sparras och fightas med, men för den som tränar Tai Chi så är det ett underbart sätt att hålla kroppen igång, finna harmoni och komma i kontakt med sig själv och omgivningen runt omkring sig.

För den som tränar en kampart blir diskussioner med temat ”vilken kampsport är bäst” och ”de här kampsporterna är överlägsna alla andra” inte bara märkliga utan också onödiga. Att en MMA-fighter på
elitnivå kan spöa en 75-årig Tai Chi-utövare kan vem som helst förstå, men det betyder inte att MMA är bäst, det betyder bara att det är två helt skilda system med två helt skilda syften.

Område 3, Tävlingsfight: Tävlingsträning handlar om att träna på tekniker, lägga upp strategier och taktik och bli både allsidig och skicklig genom sin träning i syftet att vinna en tävling eller en match.
Hur träningen ser ut avgörs helt av vilken typ av tävling man ska tävla i och vilka regler som gäller. Ändras reglerna så ändras också träningsupplägget. Ett tydligt exempel på detta är när Judon förbjud grepp i benen vid stående attacker. Många tekniker blev därmed överflödiga för tävlingsträning och träningen inför tävlingar förändrades utifrån de nya förutsättningarna.

En ständig fråga som ofta återkommer är ”hur effektiv är denna träning för fighting” och svaret är alltid beroende på vad den ska vara effektiv till. En som tävlingstränar Judo kommer finna sin träning extremt användbar och effektiv i en judomatch, men totalt värdelös om denne ställer upp i en Tae Kwon Do turnering och ska tävla under TKD-regler.

En som tränar BJJ (Brasiliansk Jiu-jitsu) blir väldigt duktig på att brotta ner en motståndare och hantera en match under BJJ-regler men också i en tävling i Judo, brottning eller MMA. Däremot så kommer en BJJ-utövare få enorma svårigheter om denne ska försvara sig mot två stycken angripare eller en angripare som bär kniv. En BJJ-utövare som möter en MMA-utövare som kan kontra de attacker som BJJ-utövaren kan utföra samtidigt som denne kan utdela slag och sparkar effektivt kommer mest sannolikt att förlora den fighten.

Så svaret på om en specifik träning är ”effektiv” beror alltid på vad man ska använda den till. Den är nämligen bara effektiv till det som man tränar för.

Område 4, Självförsvar och kampart: Det finns flera saker som är gemensamma för områdena Självförsvar och Kampart, men som helt saknar koppling till fightingträning.

Det första är självkontroll av ens eget ego. För självförsvaret så handlar det om att man inte har en machoattityd utan man kan dra sig undan en konflikt utan att tappa självförtroende eller självkänsla,
man kan känna sig som en vinnare för att man springer från platsen istället för att ens ego kräver en fysisk konfrontation där man ska ”slåss som en man”.

En annan situation kan vara att man hellre ger upp sin plånbok än att försöka slå ner rånarna, eftersom det alltid kommer vara en säkrare väg för ens eget liv och hälsa att ge upp saker än att försöka slåss med några personer som helt utan spärrar och regler kommer att använda våld för att uppnå det som de är ute efter, och som dessutom antagligen är beväpnade.

Självkontrollen av ens ego i kamparten handlar om att kunna vara ödmjuk inför sin egen lärningsprocess, förstå att saker tar tid och att kunna ta kritik och feedback från träningskamrater och instruktörer. Att kunna kontrollera sitt ego är vitalt för att kunna växa som utövare.

Många kamparter handlar om att ”det existerar ingen första attack” utan arten är alltid extremt defensiv. I motsats till tävlingsträning där den som gör första attacken många gånger är den som vinner matchen så är attityden här att man ska vara defensiv och inte ha några behov av att ”visa upp sig” eller ”försöka vinna över någon annan” utan kampen är alltid mot en själv. Kampen är mot ens eget ego.

Det andra som är gemensamt handlar om etiken. För självförsvaret så handlar det om att leva på ett sådant vis att man inte ens utsätter sig själv för risken att attackeras. Praktiskt innebär det att istället för att skrika oförskämdheter till en meningsmotståndare så agerar man lugnt och eftertänksamt.

Etiken är ytterst viktig för all form av kampart. Respekten för varandra kommer till uttryck vid bland annat när man bugar för varandra. Etiken handlar också om strävan efter att i ödmjukhet bli ett gott exempel, där man både erkänner sina brister som visar upp sina styrkor.

Det tredje är uppmärksamheten. För självförsvaret handlar det om att man är uppmärksam på sin omgivning, att man hela tiden är medveten om vad som sker runt omkring sig så att man inte blir
överraskad av en attack utan hela tiden förutser det som kan hända. För utövaren av kampart så handlar det om att vara uppmärksam i vad som sker i hans träning, så att denne till exempel kan utnyttja en lucka i någons gard så att denne kan utdela ett slag eller förutse att en attack skall komma genom att vara uppmärksam på hur motståndaren placerar sina fötter.

Det karaktärsdanande som kampartsträningen ger fostrar utövaren inte bara till en god personlighet inom dojon, utan gör också att man undviker att umgås med människor med dåliga vanor eller dåligt beteende och därigenom indirekt undviker att hamna i situationer som kan utsätta en för våld eller angrepp.

Område 5, Självförsvar och Tävlingsfight: All form av verklig självförsvarsträning kräver stressträning, det vill säga att man ska kunna utföra sina tekniker på en motståndare som inte vill samarbeta, som inte gör en attack och sedan inväntar att bli besegrad utan tvärtom utdelar så många slag denne hinner göra och
som dessutom kanske är både mycket längre och mycket tyngre än vad man själv är och som attackerar oförutsägbart. Tävlingsträning och matcher kan till en viss del uppfylla detta behov.

Samtidigt så är all form av tävlingsträning i linje med de regelsystem som varje enskild kampsport har. Om man aldrig får slå eller sparka mot huvudet, så kommer man aldrig träna på försvar mot detta eller
ens förvänta sig att detta kommer att ske, vilket snabbt kommer visa sig vara en klar nackdel när det kommer till självförsvar då angriparen inte följer något regelsystem.

Principen om att man blir duktig bara på det man tränar blir här väldigt tydlig.

Medan tävlingsträning syftar till att förbereda sig för en fysisk fight och vinna den genom fysisk konfrontation, så handlar självförsvar om att i det längsta undvika en fysisk konfrontation och vid första möjliga tillfälle springa från platsen. Målet som fightingträningen har kontra självförsvaret är alltså ytterst sätt raka motsatserna.

Målet med tävlingsträning är att vinna medan målet med självförsvarsträning är att inte förlora.

Vill vi träna för självförsvar, måste vi träna det specifikt med det syftet i sinnet. En sådan träning kommer se väldigt annorlunda ut gentemot träning för att vinna inom en specifik tävlingsgren. En karateutövare eller en BJJ-utövare tränar lika lite försvar mot knivar eller flertalet angripare som en stavhoppare eller kulstötare gör. Vilket också gör att kommer det tre killar med kniv så kommer stavhopparen och BJJ-utövaren ha ungefär lika goda (eller dåliga) chanser till överlevnad vid en fysisk konfrontation.

All tävlingsträning går ut på att kämpa mot människor inom vår egen teknikvärld. En boxare kommer aldrig behöva fundera på vad denne ska göra för att skydda sig mot sparkar, en BJJ-utövare behöver aldrig
fundera på vad denne ska göra om motståndaren plötsligt börjar sparka en i huvudet med knäna under brottningsmatchen. En som tränar för tävling kommer alltid att möta någon på sina egna villkor
och regler.

Detsamma gäller även komplexa och allsidiga system som till exempel MMA eller Jujutsu fight. En sådan utövare behöver likaledes aldrig bekymra sig för om motståndaren kommer att dra en kniv eller få hjälp av några kompisar som kommer bakifrån. Utövaren vet också att det finns en domare som kan avbryta innan det går för långt och att denne dessutom har coacher vid sin sida som kan kasta in handduken om de ser att det behövs.

Detta betyder att en utövare som är väldigt duktig på att tävla och kanske till och med tillhör världseliten, självklart har en fördel gentemot en otränad men ska också ha en medvetenhet om att en självförsvarssituation inte är samma sak som en tävlingssituation. Detta är också förklaring till varför många kampsportsutövare som är väldigt duktiga på det de gör också fått rejält med stryk ute på gatan.

Under stress så gör vi vad vi har tränat att göra. Om fighting är vad vi har tränat oss till att göra så kommer vi automatiskt att göra det i en pressad angreppssituation. Om vi däremot har tränat på att på ett
säkert sätt fly från en situation så är det också det vi kommer att göra. Om vi inte hela tiden tränar att fly vid första möjlighet så kommer vi inte att göra det även om tillfälle ges.

Vissa stilar tränar utövaren att direkt efter nedläggning släppa vederbörande och gå in i gard. Vid en pressad situation så är det också detta man kommer att göra, vilket ger en angripare hela tiden nya möjligheter att attackera på nytt. En av Tysklands bästa utövare inom en jujutsustil som tränade just på detta vis blev attackerad av en buse med kniv. Han försvarade sig mot angriparen, fick ned honom på backen och av rent intränat mönster ger tillbaka kniven till buset och ställer sig för att invänta nästa attack. Resultatet blev svåra knivskador.

I fråga om flykt (vilket inte gör att vi vinner den fysiska konfrontationen men det är oviktigt eftersom självförsvar handlar om att inte förlora) så måste vi också ha tränat på denna bit. För en person som orkar springa 40 meter och sedan bli så andfådd att denne varken orkar springa mer eller fysiskt försvara sig själv, så är flykt ett uteslutet alternativ. Därför måste löpning vara en vital del av all självförsvarsträning.

Löpning eller om man så vill: Motionsträning är också viktig vid tävlingsträning. Det spelar ingen roll hur skicklig du är som tekniker eller hur många tekniker du kan, om du inte har orken att utföra dem. Vid en utdragen match så är det den med bästa konditionen som oftast vinner matchen.

Område 6, Tävlingsträning och Kampart: Både tävlingsträning och kamparten har det gemensamt att man tränar specifika tekniker för att uppnå ett önskat resultat. Skillnaden där mellan är att medan kamparten tränar tekniken för att uppnå högre teknisk utveckling, av filosofiska, kulturella och historiska anledningar så tränar tävlingsutövaren sina tekniker för att kunna vinna nästa match. Gemensamt är dock att båda tränar för att utvecklas som människor.

Kampartens tekniker syftar oftast till att vara så estetiska som möjligt. Man strävar många gånger efter en teknisk korrekthet räknat i millimeter där man upprepar samma tekniker tusentals gånger för att göra den så perfekt som det bara är möjligt.

En tävlingsutövare tränar också sina tekniker tusentals gånger för att så snabbt och effektivt som möjligt få in dem under matchens gång men bryr sig mindre om ifall tekniken som sådan är exakt och estetisk.

De som tävlar i kata eller i Jujutsuns duosystem däremot strävar efter teknisk fulländning även i sin tävlingsverksamhet. Både kata och duo skiljer sig från fightingtävling genom att ”motståndaren” (i de fall
man har någon) alltid följer ett noga uppgjort och förutbestämt program av tekniker och tävlar med och inte mot sin tävlingspartner.

Område 7, Tävlingsträning, Självförsvar och Kampart: Det finns uppenbarligen några gemensamma saker mellan samtliga de områden som vi pratat om här.

All form av träning ökar vår fysiska förmåga, vilket är bra för både tävling, självförsvar och för kamparten.

Fysisk träning ökar vår förmåga att kunna vinna de matcher som vi ställer upp i, de gör att vi har en bättre möjlighet att hantera ett angrepp och vi orkar med att fysiskt försvara oss eller fly från platsen. Och den fysiska träningen ger oss också en högre levnadsstandard överhuvudtaget eftersom vi blir piggare och gladare som individer och kampart handlar inte enbart om vad vi gör i dojon utan kampart är vad som definierar oss som människor, vi håller inte på med kampart, vi är kampart.

Det finns tre olika former av styrka: Fysisk styrka, mental styrka och teknisk styrka. Oavsett vilket område man än tränar för så behöver man alla dessa tre former av styrka. Den fysiska styrkan har vi redan berört. Mental styrka handlar om att vi är beredda mentalt och psykologiskt på att hantera en given situation. Denna förmåga tränas bland annat genom mental tanketräning och fysisk stressträning. Genom att efterlikna situationer vi kan hamna i eller genom att tänka oss genom olika scenarion så förbereder vi vår hjärna för att hantera en orosfylld och stressande situation.

Genom ökat självförtroende så kommer vi också kunna behålla vårt lugn betydligt lättare i en orolig situation och genom att öka vår självbild så kan vi undandra oss eller lämna en situation eller ett
sammanhang som är fysiskt eller psykiskt dåliga för oss. 

Teknisk styrka är ett måste för att vi överhuvudtaget ska kunna vinna en tävling, hantera en fysisk konfrontation på gatan eller bli bättre tekniska utövare inom en art.

Slutord: Att säga att man är duktig på alla områden enbart för att man tränar inom ett område är således helt enkelt inte sant.

För den som vill träna ett specifikt område måste därför välja ett sammanhang där denne får den formen av träning.

När det gäller vår stil Kita Ryu Jutsu, så får du träning främst inom område 3. Vi tränar tävling utifrån gällande tävlingsreglemente. De flesta som tränar gör det inte i syfte att tävla, utan för att man uppskattar formen av träning, för att öka den personliga hälsan och konditionen, för att hitta nya vänner och en gemenskap eller för att ha en meningsfull fritidsaktivitet som utvecklar och stärker oss både
fysiskt som mentalt.

Men för den som tycker om att tävla och känna spänningen i själva det momentet så är KRJ en utmärkt stil att träna.

KRJ är en stil för tävling, teknik och tradition. Med detta menas att vi även rör oss i område 6 (kampart och tävlingsfight) genom att vi tränar traditionella tekniker, har en strikt etikett med japanska förtecken och en terminologi som används inom den traditionella kamparten.

Vissa av de tekniker som vi tränar lämpar sig främst för duon och andra för fight och ne waza. Andra tekniker tränar vi för traditionens skull, för att de ska kunna hållas vid liv och fortsätta läras ut genom
generationerna. Det är viktigt att förstå och kunna sin historiska bakgrund som utövare av Jujutsu.

När man lagt den tekniska grunden så berör vi dock den fysiska aspekten av självförsvar genom att träna självförsvarstekniker som är stresstestade. Detta är dock endast en liten del av vår utövning och därför marknadsför vi oss inte som en självförsvarsstil, även om man genom vår träning självklart har en bättre möjlighet att hantera en fysisk eller mentalt utmanande situation än vad en otränad ofta har.